min gitarr och jag
ja, så här ligger det till. just nu läser jag en kurs som heter "Musik för barn i tidigare åldrar", och där ska man bland annat lära sig spela gitarr. på kursstarten frågade läraren alla om vi hade någon erfarenhet av gitarr samt hur bra man var på att spela. då "råkade" jag säga att jag hade spelat gitarr i flera år och att jag var typ jättebra på det. typ att det var min hobby litegrann. det stämmer iofs lite för jag spelade det i två år ungefär men de var i mellanstadiet och nu minns jag inte ens hur många strängar en gitarr har.
men iaf så har det låtit jättebra när vi har spelat tillsammans hela klassen och jag har som blivit imponerad över att jag kan spela så pass fint ändå.
tills idag, när jag skulle hämta min gamla gura (som vi gitarrister säger) hos mamma och pappa.
sist när jag var där och spelade lät det nämligen för jävligt, men då kunde jag skylla på att den var jätteostämd. idag hade jag med mig ett stäminstrument och fastän gitarren nu var stämd som aldrig förr så lät de fortfarande - förjävligt. jag provade spela varenda låt i hela sångboken jag hade med mig för att se om de kanske var låtarna det var fel på, men jag kände ju själv att det riktigt skar sig i öronen. till sist bad mamma mig att gå upp och stänga in mig i nåt rum om jag skulle fortsätta med "det där oväsendet", och då förstod jag. jag är fan inte bra alltså.
så förmodligen har det väl låtit så bra på skolan för att jag har hört alla dom andras gitarrer också. och nu när jag tänker efter har jag faktiskt märkt hur läraren tittar lite konstigt på mig och mina ackord då och då.
just nu känner jag mig bara väldigt nervös inför nästa uppgift vi har som handlar om att skriva en egen låt som vi sedan ska framföra, med gitarr och sång, för resten av klassen. undra om nån märker ifall jag tar med en cd-skiva och låtsas-spelar och mimar till?
men iaf så har det låtit jättebra när vi har spelat tillsammans hela klassen och jag har som blivit imponerad över att jag kan spela så pass fint ändå.
tills idag, när jag skulle hämta min gamla gura (som vi gitarrister säger) hos mamma och pappa.
sist när jag var där och spelade lät det nämligen för jävligt, men då kunde jag skylla på att den var jätteostämd. idag hade jag med mig ett stäminstrument och fastän gitarren nu var stämd som aldrig förr så lät de fortfarande - förjävligt. jag provade spela varenda låt i hela sångboken jag hade med mig för att se om de kanske var låtarna det var fel på, men jag kände ju själv att det riktigt skar sig i öronen. till sist bad mamma mig att gå upp och stänga in mig i nåt rum om jag skulle fortsätta med "det där oväsendet", och då förstod jag. jag är fan inte bra alltså.
så förmodligen har det väl låtit så bra på skolan för att jag har hört alla dom andras gitarrer också. och nu när jag tänker efter har jag faktiskt märkt hur läraren tittar lite konstigt på mig och mina ackord då och då.
just nu känner jag mig bara väldigt nervös inför nästa uppgift vi har som handlar om att skriva en egen låt som vi sedan ska framföra, med gitarr och sång, för resten av klassen. undra om nån märker ifall jag tar med en cd-skiva och låtsas-spelar och mimar till?
Kommentarer
Trackback
