...
och jag är så glad att jag har min mamma och pappa och att jag har johanna. för utan dom skulle jag inte klara mig just nu. och det känns som att ens liv har försvunnit och att man på nåt sätt måste skapa sig ett nytt liv, men hur? orkar man det? jag antar att man måste orka.
allt jag vill är att vara lycklig eller åtminstone glad och jag hoppas att en dag kan jag bli det igen.
och jag orkar inte ens bry mig om hockeyn. eller att jag måste duscha eller att jag typ inte har ätit på två dagar.
jag vet som bara inte vad jag ska ta mig till.
men det känns bra att skriva av sig lite.
allt jag vill är att vara lycklig eller åtminstone glad och jag hoppas att en dag kan jag bli det igen.
och jag orkar inte ens bry mig om hockeyn. eller att jag måste duscha eller att jag typ inte har ätit på två dagar.
jag vet som bara inte vad jag ska ta mig till.
men det känns bra att skriva av sig lite.
Kommentarer
Postat av: Karro
Vet inte vad som har hänt, men det kommer att bli bättre. Känner dig inte, men har läst din blogg och du verkar otroligt stark!
Postat av: Emma
Hatar att säga detta men det är sant; det går över!
Vet inte hur många ggr jag kännt som att livet är över för att en relation är avslutad... Men en dag kommer du vakna och inse att det inte gör riktigt lika ont, inte idag, inte i morgon men en dag kommer den morgonen... Bara du ger det tid! Och det ÄR okej att gråta/sura/hata/bli liten för så känns det! Hoppas jag kunde muntra upp dig lite iaf!
Trackback
