jehovas
varför ska man alltid få besök de dagar man är som mest skabbig och ens hem som mest stökigt? det slår liksom aldrig fel. jag stod nyss i köket och var på väg att äta min sjuttioåttonde mjukmacka när det ringde på dörren. genast försökte jag leta efter alternativa gömställen och flyktvägar, allt för att slippa gå och öppna. men jag insåg ganska snabbt att dom redan sett mig genom fönstret och att jag inte var direkt osynlig där jag stod "gömd" bakom gardinen. så det var bara att gå och öppna. självklart var det jehovas vittnet, men tack och lov blev de inte direkt långvariga. kan de har varit åsynen av mig iklädd peters utslitna t-shirt och ett par alldeles för tajta tights + gårdagens mascara utkletat över hela ansiktet som skrämde dem? eller kanske det faktum att jag fortfarande inte riktigt fått min röst tillbaka?? dom såg iaf mest chockade ut.
det var då skönt att bli kvitt dom må jag säga. och återgå till macka nr sjuttionio.
