tänk..
tänk om man kunde ha varit en helt normal människa som var helt normalt intresserad av hockey. som typ kunde sitta på sittplats och möjligtvis små-applådera lite när det blir mål.
nu ska man istället ha typ magsår inför varje match, skrika så halsen nästan blöder, och dessutom glömma ta luft mellan gångerna så man nästan svimmar. sen ska man applådera så man typ får sår i händerna, och vara nära på att få en hjärtattack typ 7-8 gånger per period.
sen måste man vara så himla hatisk också. man måste hata motståndarlaget, domaren (för det mesta), och också alla fjortisar i klacken, och framför allt alla som står där och inte skriker.
sen ska man pendla mellan hopp och förtvivlan i typ 2,5 timmar, be till gud några gånger och lova att man ska börja tro på honom om han fixar 3 poäng, och också svettas så man är alldeles blöt när man går därifrån.
varför gör man såhär? man är ju inte riktigt frisk.
kanske för att man vet att den känslan när aik gör mål eller när dom tar de där tre poängen är värd varenda droppe svett, varenda sönderskriken hals och varenda magsår i hela världen.
man känner att man skulle kunna ofra sitt lillfinger bara man fick vinna den där matchen, hela handen ifall vi kunde få gå till slutspel, och varför inte båda händerna om vi fick vinna sm-guld.
och nu ska jag gå och sova.
nu ska man istället ha typ magsår inför varje match, skrika så halsen nästan blöder, och dessutom glömma ta luft mellan gångerna så man nästan svimmar. sen ska man applådera så man typ får sår i händerna, och vara nära på att få en hjärtattack typ 7-8 gånger per period.
sen måste man vara så himla hatisk också. man måste hata motståndarlaget, domaren (för det mesta), och också alla fjortisar i klacken, och framför allt alla som står där och inte skriker.
sen ska man pendla mellan hopp och förtvivlan i typ 2,5 timmar, be till gud några gånger och lova att man ska börja tro på honom om han fixar 3 poäng, och också svettas så man är alldeles blöt när man går därifrån.
varför gör man såhär? man är ju inte riktigt frisk.
kanske för att man vet att den känslan när aik gör mål eller när dom tar de där tre poängen är värd varenda droppe svett, varenda sönderskriken hals och varenda magsår i hela världen.
man känner att man skulle kunna ofra sitt lillfinger bara man fick vinna den där matchen, hela handen ifall vi kunde få gå till slutspel, och varför inte båda händerna om vi fick vinna sm-guld.
och nu ska jag gå och sova.
sjuk
jag är sjuk. jag hatar att vara sjuk!! först på morgonen är det ganska skönt för man kan ju sova hur länge man vill. men sen då? när man har bläddrat igenom alla kanaler på tv:n och upptäckt att de bara är repriser av olika skitdåliga såpor som man dessutom har sett typ 10 ggr vardera.
ja, då ligger man där och tittar i taket.. rullar tummarna.. kollar hur länge man kan hålla andan utan att dö... sjunger lite... läser igenom alla 147 meddelandena i inkorgen på mobilen.. hostar.. äter lite godis... snorar.. ringer mamma och ber henne tycka synd om en.. och sen börjar man från början igen och gör allt en gång till. tills dagen är slut typ.
imorgon ska jag vara frisk.
appropå imorgon ska vi fara med barnen och åka skridskor på kopparhallen. det kommer bli roligt. jag hoppas att jag kom ihåg litegrann hur man åkte iaf.. jag vet ju att jag inte kan bromsa, och det är ett litet problem.
jag hoppas att jag inte ramlar på nåt barn och sådär. jag ska försöka göra en liten piruett så kanske dom blir lite imponerade ändå. vi får se.
krya på mig!
ja, då ligger man där och tittar i taket.. rullar tummarna.. kollar hur länge man kan hålla andan utan att dö... sjunger lite... läser igenom alla 147 meddelandena i inkorgen på mobilen.. hostar.. äter lite godis... snorar.. ringer mamma och ber henne tycka synd om en.. och sen börjar man från början igen och gör allt en gång till. tills dagen är slut typ.
imorgon ska jag vara frisk.
appropå imorgon ska vi fara med barnen och åka skridskor på kopparhallen. det kommer bli roligt. jag hoppas att jag kom ihåg litegrann hur man åkte iaf.. jag vet ju att jag inte kan bromsa, och det är ett litet problem.
jag hoppas att jag inte ramlar på nåt barn och sådär. jag ska försöka göra en liten piruett så kanske dom blir lite imponerade ändå. vi får se.
krya på mig!
