emmas blogg

saker jag aldrig någonsin kommer att sluta med, även fast jag kanske borde, ibland:

- skrika högst och mest på hockey, även om alla 14-åriga tjejer som står runtomkring rynkar på deras överpudrade näsor och glor med mascaramissbrukande ögon

- när jag kör bil; ha stereon på högsta möjliga volym och sjunga för full hals för att försöka sätta de högsta tonerna till exempelvis whitney houstons "i will always love you". jag kan tänka mig att detta kan se ganska undehållande ut då jag stannar vid te x ett trafikljus och det kommer en bil jämsides, vars förare tittar rakt in till mig där jag med full inlevelse är mitt i av ett favoritparti på någon låt. tilläggas bör att denna typen av uppträdande endast sker då jag åker ensam i bilen, jag värnar nämligen högt om mina medpassagerare, de ska inte behöva få varken höreselskador eller men för livet bara för att jag gillar att sjunga.

- längta efter barn. eller ja, detta kommer jag kanske att sluta med den dagen (om) jag får barn. jag tror att meningen med livet är typ att skaffa barn. att få se dem växa upp och få uppfostra dem och uppleva roliga saker, tråkiga saker, ja alla jävla saker tillsammans med dem. det är inte så många som vet hur mycket jag längtar efter barn, för jag gör det i smyg som. och jag är avundsjuk på alla som är gravida, och som har barn. och jag längtar efter att vara gravid och gå upp en massa kilo och vara stor och tung och ful och må dåligt och ha humörsvängningar. låter de lite konstigt? ja, lite kanske.

- äta godis. (och chips. och kakor. och allt annat som man borde ha lite dåligt samvete över att man äter)

- drömma om den perfekta solbrännan. ja, jag har lite svårt att inse att jag aldrig kommer att bli sådär pepparkaks-brun som en del andra verkar kunna bli. en dag, mina kära vänner, ska jag stå där med min solbränna, och folk ska dra efter andan och viska till varandra att "oj, kan man verkligen vara sådär brun?"  och "oj, jag visste inte att peter (min kille) var tillsammans med en afrikan?".  jag tänker mig att min förmåga att bli brun kanske inte riktigt har utvecklats klart än bara, men att den kommer, om jag bara har lite tålamod. tills dess får jag nöja mig med brun-utan-sol och att bara duscha en gång i veckan, för skiten gör ju att man ser brunare ut.

ja, det är väl en hel del andra grejer också. men för att jag inte ska verka helt psyk stannar jag nog här, så kanske ni tror att förutom grejerna ovan, så är jag faktiskt helt normal. nästan iaf.